Veckans ord: Sju

Varje vecka väljer en medarbetare på kulturredaktionen ett ord i tiden. Och för ovanlighetens skull har valet fallit på ett räkneord: Sju. Jag är ingen talmystiker, men...vänta, det där lät för bra för att bara låta det glida förbi. Hur ofta får man chansen att säga något sånt? Vi tar det igen: jag är ingen talmystiker. Men - det är nånting med årstiden som väcker känslor för talet sju. Tänk er själva: först en sommarnattsvisning av Kurosawas "De sju samurajerna" och sedan sova med sju sorters blommor under kudden. Jag tror att det är det motsägelsefulla i sjuan som sätter igång någonting hos mig. Å ena sidan ett ojämnt magiskt tal, å andra sidan ett heligt tal som står för fullkomlighet. Totalt motsägelsefullt. De sju dödssynderna och midsommarbordets sju sorters sill om vi talar om det irrationella. Samtidigt har vi det lagbundna och symmetriska: veckans sju dagar och regnbågens sju färger. För oss som följer det pågående EM i fotboll på de gröna gräsplanerna i Baku, Budapest, Rom och Sankt Petersburg är nummer 7 en symbol för det kreativa och gärna lite oväntade. Och en siffra som inte sällan rör sig i skuggan av de flashiga nummer 9 och 10. 10:an på fotbollsplanen är spelfördelaren, storstjärnan, den som styr matcherna. Nian är spjutspetsen, den hyperfarliga målskytten. Men sjuan! Ofta på kanten, slår gång på gång öppnande passningar, bryter mönster och öppnar upp spelet. Det här behöver inte alls ha något med tröjnummer att göra. Nummer 7 är en spelstil och en position på planen. Kanske en inställning till livet. En mästerskapssommar är sjuans årstid för mig. Jag fattar att religion spelar en viktig roll när det gäller hur vi uppfattar siffror. Den judiska och kristna skapelseberättelsen om hur världen skapades på sju dagar och alla andra sjuor som finns i bibeln och heliga skrifter. Jag har fortfarande inte riktigt lyckats omfamna den delen av den kristna matematiken där Gud är tre och skapelsen är fyra och därför är sju ett heligt tal. Jag kommer från en annan teologisk tradition. Jamaicabandet Cultures album "Two Sevens Clash" från 1977 finns alltid där i bakhuvudet och i baktakt. Och för oss som lättare citerar rocktexter än Bibeln är det amerikanska The Pixies som formulerat den religiösa talmystiken bäst i låten "Monkey Gone to Heaven", en låt som egentligen handlar om miljöförstöring. Black Francis i The Pixies sjunger fritt översatt: om människan är fem så är djävulen sex och då är Gud sju. Så håll ögonen på fotbollsplanerna under EM, räkna blommorna under kudden en extra gång, skruva upp reggaen i ditt soundsystem. Så här års är sjuan i luften.