Veckans ord: Klack

Kulturredaktionens Emma Engström ser den här veckan hur vi så sakteliga börjar ta oss ur pandemin på vingliga höga klackar, framhejade av en fotbollsklack. Veckans ord är: "Klack" Häromdagen satte jag på mig högklackade finskor för första gången på två år. Efter 500 meter hade en blåsa både hunnit svälla upp och punkteras och det blödde lite från hälen. Jag kände mig också lite...utklädd. Jag är nog inte ensam om att drömma om att slå klackarna i taket efter över ett år av avhållsamhet. Att få stå höjd över vardagens lunk på en klubb, i orimligt obekväma skor. I en förhoppningsfull artikel i New York Times i veckan konstaterade författaren att nu plockar alla fram klackskorna igen, alternativt köper ett par nya. Hen menade att det också syns på Googlesökningarna att intresset för klack är tillbaka. Men hur man än vänder och vrider på ord för höga klackar i Google trends sökstatistik är det svårt att se det enorma intresset. Och är det något pandemin har lärt oss är det att högklackade skor är ett tortyrredskap. Månader av långpromenader i sandaler, sneakers och vinterkängor har gjort fötterna starka men samtidigt känsliga för klack. Perspektivförskjutningen framåt, de små korta stegen och det hårda runt hälen är inte bra för den som vill ta sig fram snabbt. Så jag placerar en annan användning av ordet klack i förgrunden denna veckan. Istället för den fornsvenska betydelsen av något som sticker upp som ett bergsparti, är den franska betydelsen som gäller. Alltså i betydelsen smällande ljud, som när man klappar händerna eller slår handflatan mot något. Klacken, det är den grupp människor som hejar på de egna. I EM-matchen mot Spanien i måndags såg man dem i blågult och med svettiga ansikten, lyckliga och berusade av att vara tillbaka på läktaren. Betydelsen hejaklack kommer från teaterklacken, den franska vanan från förr att betala människor för att applådera en teaterföreställning eller annan kulturhändelse. En klack är ovärderlig för att få saker att hända, men man vill inte vara i fel lag och försöka göra mål. Som metafor för hur samhället ska ta sig vidare efter pandemin behövs bägge betydelserna av ordet klack. En okritisk hejaklack som eldar på med ramsor som "Post corona är ni klara? Jajamänsan fattas bara!". Som får igång passioner, livslust och kreativitet. Men också en motvalls klack i backen som bromsar eventuella galenskaper som kommer med att maskineriet drar igång. Först tänker i alla fall jag ta den här veckan, och resten av sommaren, med en klackspark.