Monika Kischinowsky minns Kristallnatten

Någon målade en davidsstjärna på vår husvägg. Pappa gick ner och skurade bort det. Och det kom upp igen. Och han skurade bort det. Och så höll det på. Och sen kom till Kristallnatten. Vi väckta på natten utav en militär, en vänlig person, som rekommenderade oss att gå till ett konsulat och ta skydd där. Vi stannade där under en hel dag, tillsammans med många andra. När vi lämnade konsulatet såg jag hur nazisterna misshandlade en del gamla människor. När vi kom till vårt hus tog vi inte hissen upp utan vi gick den första trappan. Då såg jag att dörren till läkarfamiljens lägenhet var vidöppen. Därinne var praktiskt taget allt förstört, säger Monika Kischinowsky. Hon hade fyllt åtta år. Foto: Cato Lein.