Hur gör man om man inte vill ge upp hoppet om kärlek? – Lena Andersson svara på publikens frågor om livet

I sommarens femte Allvarligt talat har författaren Lena Andersson valt att svara på frågor som handlar om: Dom normalstörda om dom är lämpliga som föräldrar? Vad ska man svara om någon vill be om förlåtelse och man inte vill förlåta? Vad gör man när man inte vill ligga som ett vårdpaket? Producent: Susanna Einerstam Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Musik: Karsten Vogel  och Niels Thybo ”God only knows”. Willy Lundin   ”Min sommarlåt”. Ketil Björnstad ”Prelude XII”  från CD  Early piano music. Signatur i början av programmet: Bill Frisell ”Probability Cloud”. Slutsignatur: Tomasz Stanko ”Sleep Safe and Warm”. Musikansvarig: Anton Karis Lyssnarbrev: Hej Alvarligt talat lyckas komma närma livet och människan. Jag tänker på Sara Lidman som i ett sommarprogram säger det är viktigt för författaren att inte ställa sig i vägen för sin historia. Bästa hälsningar Åke Hagström ___________________ Hej! Kanske är det för sent, men jag provar ändå. Jag har en fråga till programmet: Varför gör det så ont i bröstet när man längtar starkt efter någon? Jag antar att det finns någon fysiologisk förklaring, men jag skulle så väldigt gärna vilja höra Lena Andersson filosofera över frågan. Hon har en sällsynt förmåga att resonera logiskt och klart. Det känns välgörande att lyssna på hur hon följer resonemangen dit de för henne. Om det nu inte är för sent, och om ni vill använda frågan, så kan jag kanske utveckla den en smula. Jag håller tummarna! :) Vänliga hälsningar Karin D _________________ Lena Andersson är så himla, himla BRA i Allvarligt talat. Clara Levin ___________________ Hej, jag reagerade på Lena Anderssons långa analys om ‘Förlåtelse’. Innebörden av förlåtelse är enkelt, som jag ser det. Att förlåta betyder att ‘släppa någon fri’. Det kräver ingen motprestation av den andre. När man känner att man kan släppa någon fri, så är det s.k. problemet löst. Att få bekräftat att förlåtelsen ,accepteras, tas emot el.dyl. speglar endast ett bekräftelsebehov hos personen. Enkelt , behöver ingen djup analys. Tycker Birgitta Tryberg __________________ Nyligen har jag upptäckt programmet Allvarligt Talat och lyssnat på Lena Andersson svar på frågor. Jag vill skicka min enorma uppskatning till er som gör progrmmet. Det är fantastisk bra. Och nu en fråga till Lena: Hur kan man få inre ro? Frågan kommer från en person som alltid är orolig av olika anldeningar. Minou Safarzadeh ________________ Hej. Jag heter Aron Wetterlund. Jag är 26 år och från Asige. Jag har alltid tänkt att det bästa i livet inte har hänt än. Vilket gör att jag har horisonten framför mig och att jag kan finna en viss ro i att det kommer att bli bättre (ännu bättre). Samtidigt försöker jag bekanta mig med tanken på att det här är mitt liv. Det jag upplever exakt nu (för stunden, dagen, veckan, månaden och året) är mitt liv. Dra horisonten mot nuet. Tanken om vad livet är har börjat gå i mer pragmatiska banor. Färgerna mattats av och jag känner mig nästan lite bitter (jaha, är detta det? Men...?). Hur resonerar ni kring detta? MVH / Aron