707. Nischad kyrkogård

Sammanfattning av Avsnittet

Nischade kyrkogårdar och identitet (00:00 - 15:00)

Sigge introducerar ämnet nischade kyrkogårdar efter att ha läst om Centerpartiets förslag i Malmö om en "himmelsblå sektion" på kyrkogården enbart för Malmö FF-supportrar. Detta leder till en diskussion om hur människor väljer att sammanfatta sina liv genom klubbmärken och symboler i dödsannonser. Alex uttrycker sorg över att se fotbollsemblem i dödsannonser och menar att det känns fattigt att reducera ett helt liv till en fotbollsklubb. De diskuterar olika tänkbara symboler för sina egna begravningar, där Sigge nämner "ulken" från Galenskaperna och After Shave som något som verkligen format honom. Samtalet rör sig kring identitet, gemenskap och hur vi minns varandra efter döden.

Mark Levengood och Sista Ordet (15:00 - 25:00)

Diskussionen övergår till Mark Levengårds program "Sista Ordet" och den märkliga situationen att programmet verkar ha stannat av. De spekulerar i varför det bara finns en intervju (med Lasse Berghagen) och undrar varför andra kända äldre personer inte intervjuats. Detta leder till ett humoristiskt koncept om en kyrkogårdsavdelning för "vi som blev uppringda av Mark Levengård men tackade nej". De reflekterar över programmets udda premiss och timing.

Mikael Persbrandt-domen (25:00 - 40:00)

Alex ger en djupgående genomgång av domen mot Mikael Persbrandt (felaktigt transkriberat som "Leningrad") för sexuellt ofredande. Han har läst förundersökningen och förklarar detaljerna som många missat i mediebevakningen - att det handlade om hans redaktör som han arbetade ensam med, att händelsen skedde inför kollegor som trodde de hade en affär, och att kvinnan lämnade produktionen dagen efter. Alex kontrasterar Åsa Lindeborgs kritik av domen med argumentet att programledaryrket kräver en viss renhet och att Persbrandt oavsett SVTs beslut kommer behöva ta en paus från familjeprogram. Han läser upp flera exempel på andra domar för sexuellt ofredande för att visa att när man ser alla fall tillsammans förstår man varför det måste regleras i lag.

Nya Saltkråkan och nostalgi (40:00 - 55:00)

Sigge har sett första avsnittet av nya Saltkråkan på SVT och beskriver hur serien är nästan identisk med originalet i stil, färger och känsla - en "requel" som reducerar originalets essens. Han jämför med J.J. Abrams Star Wars och reflekterar över varför man gör en uppföljare som nästan helt kopierar originalet. De diskuterar det märkliga, hysteri-lika skrattet som förekommer i både nya Saltkråkan och klassiska Astrid Lindgren-filmer, och undrar om det är en medveten hyllning eller tondövhet. Sigge nämner att hans dotter Frances blev förvirrad över varför karaktärerna skrattade så mycket när kalven kom ner från fyrens trappa.

Tarik Saleh och filmvisningen (55:00 - slutet)

Sigge berättar om den spända situationen när han bjöd in regissören Tarik Saleh (som just haft premiär med "Eagles of the Republic") för att ge feedback på sin egen film. Problemet var att den enda dagen Saleh kunde komma var samma dag som finansiärerna skulle se filmen. Sigge beskriver Salehs ankomst med "flärd och fart" direkt från en festival där han ätit middag med Michael Mann och Juliette Binoche, och hur hela rummet väntade på hans reaktion. Efter att ha gått på toaletten höll Saleh ett 30 minuters brandtal om filmen inför alla, vilket gjorde Sigge både tacksam och obekväm då han kände att alla i rummet önskade att det var Saleh som regisserade istället för honom själv.

Keywords

nischade kyrkogårdar, Malmö FF, dödsannonser, identitet, Mark Levengård, Sista Ordet, Mikael Persbrandt, sexuellt ofredande, Åsa Lindeborg, programledaryrket, Saltkråkan, SVT, nostalgi, requel, Astrid Lindgren, Tarik Saleh, Eagles of the Republic, svensk film, filmproduktion, feedback, Gunilla Persson